Vän eller framgång?
Något som jag har börjat fundera på är det här med att avliva sin häst, eller sälja den. Många, väldigt många säljer deras hästar för att t.ex kunna köpa en ny häst för tävling. En häst som är bättre anpassad till ryttarens storlek eller inriktning, än den gamle trogne hästen.
Det finns också de som väljer att avliva deras hästar då de inte är i tillräckligt bra form för ridning m.m, men annars fullt friska, eller skänka bort den om man inser man inte få ut en så stor summa för den inom försäljning. Kan också börja bero på åldern.
Men vilket är egentligen värt mest?
Att ha sin trogne gamle vän kvar i livet, hos ägaren som ska älska sin häst så mycket, eller att bara göra sig av med den för att själv kunna nå framgång?
Är framgången eller ridningen så mycket mer viktigare än hästen i helhet, hästen som ställer upp för en när vi behöver den, som vill trösta och hjälpa os när vi hamnar i svårigheter, hästen som troget står vid våran sida i situationer där vi behöver den som mest?
Varför kan inte vi då göra samma? När hästen behöver oss som mest så gör vi oss av med den istället...
När hästen inte kan arbeta längre så lämnar vi ifrån oss den. Det är som att när du inte kan arbeta längre utan ska gå i pension, då ska du bort... Du är inget värd längre.
Jag skulle aldrig välja att lämna ifrån mig Joggalätt för att hon inte uppfyllde de krav jag ställde. Jag älskar henne för den hon är, inte för det jag vill att hon ska vara... Hon är bra som hon är, helt perfekt!
Ridningen är väl ändå inte värd mer än hästen, våran underbara vän? eller...?
(Bild från då jag red)
Det finns också de som väljer att avliva deras hästar då de inte är i tillräckligt bra form för ridning m.m, men annars fullt friska, eller skänka bort den om man inser man inte få ut en så stor summa för den inom försäljning. Kan också börja bero på åldern.
Men vilket är egentligen värt mest?
Att ha sin trogne gamle vän kvar i livet, hos ägaren som ska älska sin häst så mycket, eller att bara göra sig av med den för att själv kunna nå framgång?
Är framgången eller ridningen så mycket mer viktigare än hästen i helhet, hästen som ställer upp för en när vi behöver den, som vill trösta och hjälpa os när vi hamnar i svårigheter, hästen som troget står vid våran sida i situationer där vi behöver den som mest?
Varför kan inte vi då göra samma? När hästen behöver oss som mest så gör vi oss av med den istället...
När hästen inte kan arbeta längre så lämnar vi ifrån oss den. Det är som att när du inte kan arbeta längre utan ska gå i pension, då ska du bort... Du är inget värd längre.
Jag skulle aldrig välja att lämna ifrån mig Joggalätt för att hon inte uppfyllde de krav jag ställde. Jag älskar henne för den hon är, inte för det jag vill att hon ska vara... Hon är bra som hon är, helt perfekt!
Ridningen är väl ändå inte värd mer än hästen, våran underbara vän? eller...?
(Bild från då jag red)
Kommentarer
Postat av: Hanna
Jag har också svårt att förstå mig på människor som köper och säljer hästar som om de vore förbrukningsvaror. Själv drömde jag om än den ena än den andra hästen, men när jag väl blev med häst var det mina grannars varmblod jag fick på halsen. Nu är jag på väg att ta en arab på foder för senare köp, inte heller det speciellt planerat. Men trivs jag med honom kommer han, precis som mitt varmblod, få stanna hos mig livet ut!
måste bara tillägga att du har en fruktansvärt intressant blogg! läste precis igenom alla dina inlägg och tilltalas verkligen av ditt synsätt på hästhållning. Väldigt intressant att läsa om hästens hovar, har själv planer på att plocka av min hästs skor för gott till våren. :)
Trackback
