sund häst

Något som jag har pratat ganska lite om är hagar. Hagen är en otroligt viktig del som vi bör lägga ganska stor uppmärksam på. Det är i den, som i alla fall jag anser, där hästarna ska tillbringa sin mesta tid, med ständig tillgång till utevistelse!

Jag vill dela med mig om lite information angående de hagar där Frippe, Rojna och joggalätt går i. Vinterhagen, där de går nu, är troligtvis den största av alla de hagar vi har. Den har en yta på ungefär 20 000 kvadratmeter, alltså är den ungfär 400 x 50 meter. På en del ställen blir den bredare, och på andra ställen blir den lite smalare. Som bredast är den ungefär 100 meter, och som smalast ( på ett fåtal ställen) är den ungefär 20 meter. Den har väldigt varierande terräng. På en del ställen finns det backar, skog, och på andra ställen finns det totalt öppna ytor. Vi har 2 foderställen, som ligger ungefär 250-300 meter ifrån varandra. Mellan dessa foderställen så har vi ett badkar där de kan dricka. Vi har också ett ställe i hagen där de kan få tak över huvudet, och skydd från vind eller regn om de så skulle vilja ha det ( dock måste jag påstå att oavsett väder, så är de inte så särskilt intresserade av skydden, de trivs bättre ute i alla väder)

 Vi har ungefär 7 sommarhagar som de byter av mellan. Hagarna i yta är i genomsnitt 120x120. På en del ställen större, och på andra ställen lite mindre. Det är i genomsnitt alltså en yta på 14 400 kvadratmeter ungefär. I två av våra sommarhagar har de möjlighet att gå ner i sjön, och i princip i varje hage så finns det varierande terräng.

Samanlagt har våra hästar möjlighet att röra sig på en yta på 120 800 kvadratmeter ungefär. Dock kan de inte få tillgång att gå och röra sig fritt på den yta samtidigt, då hagarna ligger en bit ifrån varandra.

Vad jag har sett så verkar det inte som att det finns någon lag på hur stora hästarnas hagar ska vara, vilket jag tycker är ganska synd. jag anser att det är fel att låta en häst gå på en minimal yta, nästan hela tiden.

Vi människor har ofta en önskan på hur något ska se ut. Det gäller inte bara ett tycke om hur en annan människa ser ut, utan gäller också hur hästar ser ut. Vi har krav. Drömkrav. Hästen ska se ut på ett vis, det viset som vi tycker är vackert. När vi ser en häst med specielle tecken och färger, då faller vi. Många ser också de "fula" hästrna som mindre värda, eller något som vi själva aldrig skulle kunna tänka oss att skaffa och ha i våran ägo.

Jag anser att utseendefixering är fel, för alla, precis alla, oavsett bom det är en människa vi pratar om, eller en häst, en katt, en hund så är de alla lika mycket värda. Det finns människor som inte håller med om detta, religioner som anser något annat osv, men jag gör inte det.

Det är fel i mina ögon och öron att se och höra någon påpeka att en annan individ är ful, eller att en annan individ oavsett människa eller häst, inte duger för en på grund av dens utseende. Vi kan falla för olika utseenden (främst människorrelationer), men vi bör absolut inte kränka ner ett utseende, eller döma en individ utifrån dens utseende. Repliken "usch vilken ful häst" är en replik som jag irriterar mig på, men som jag faktiskt ofta hör.

Lär känna det inre innan du dömer en individ enbart från det yttre.

Något ja har börjat se som allt mer viktigare för mig, och samtidigt blivit en del av min vardag, är att leva i nuet. Till en början när jag försökte anpassa mig så mycket som möjligt för att leva i nuet när jag spenderade tid tillsammans med hästarna, så insåg jag att det svar svårt, men när det väl gick var det något som kändes som en självklarhet och lättnad. Efter ett litet tag så kom jag alltid in i nuet tänket när jag kom i närheten av mina hästar, eller när jag var i avslappnade platser eller umgicks med andra djur.

Jag kunde släppa all press från det vardagliga livet, och bara vända min uppmärksamhet mot hästarna, och tänka och agera utifrån det som dom gjorde just nu.

Jag började också förstå att jag skulle släppa de krav jag hade. För varför skulle jag ha krav? till vilken anledning? Vi trivdes ju så bra precis som det var, i lugnet, nuet och tillsammans. Kraven var ju något för framtiden, och framtiden ville jag inte lägga stor uppmärksamhet på, för det är nuet som kan påverka framtiden. Så då vill jag hellre leva i nuet och ta morgondagen som den kommer.

Det där nuet tänket har börjat ta sig fram till det vardagliga livet. Jag gör det som jag behöver göra för var dag, imorgon är en annan dag och de uppgiftersom ska göras imorgon får jag lägga tid till tanke då. Självklart planerar man, men det är ändå inte samma sak från hur det var förr, då man inte levde så mycket just i nuet.

Något som har blivit en otrolig lättnad för mig genom att vara mer närvarande i nuet, är att jag slipper tänka på en del saker som kommer hända framtiden. det kan handla om något som väcker min rädsla, eller något som jag är osäker över. Jag vet att jag inte kan påverka de saker nu, för de kommer ändå att hända, oavsett om jag lägger massa energi och tankar på det, eller om jag väljer att lägga bort det i huvudet och tänka på de saker som händer nu. Jag kan ta ett exempel. En person som har flygskräck, eller en person som är väldigt nervös över något, kan vara det i flera månader i förväg. Det är självklart en mänsklig reaktion att sitta och "bita" på naglarna i flera månader innan det kommer att ske. Det är egentligen en onödig energi som bara försvinner, som vi hade kunnat lägga på något annat. Jag har lärt mig att lägga undan tankar som gör mig nervösa osv, för jag vet att det inte tjänar något till att tänka på dem. Ja mår då mycket bättre psykiskt.

Det är omöjligt i dagens samhälle att leva sig in totalt i nuet. Det går helt enkelt inte. Vi måste ha en "kalender" över saker som ska göras och fixas i framtiden. Arbeten och skolor kräver det. Men det gör inte umgänget med hästarna.
När jag är med hästarna lever jag alltid i nuet. Det är något som är svårt att ta ifrån mig nu, för jag mår så otroligt bra av det, och hästarna gör det med. Vi, tillsammans, blir alla närvarande och agerar över det som händer nu.

Anledning till att jag skriver om nuet är för att det var en av de saker som fick mig att hitta mig själv och mitt inre. Att koppla av och leva i nuet. Det hjälper mot stress och en hel del annat, och jag tror det kan vara till stor hjälp i umgänget med hästen.